Dag(lig) blogg

Tillverkningsindustrins kostnadsläge är besvärande enligt en ny analys från Teknikföretagen. Den svenska genomsnittliga totala arbetskostnaden var ifjol 22% högre än motsvarande inom Euroområdet. Endast tre av undersökningens 26 länder är dyrare. Hela den svenska fördyringen gentemot Euroområdet har skett under de senaste fyra åren såväl genom högre löneökningar som växelkursrörelser. Det kan noteras att den svenska industriproduktionen utvecklades i linje med Euroområdets före, under och efter krisen fram till mitten av 2012. Därefter har vägarna skilts åt och det är den svenska som går kräftgång. En liknande signal är att den svenska totala exporten har förlorat marknadsandelar under nio av de senaste tio åren enligt OECD. Samtidigt kan konstateras att nyligen kom IMD med sin ”World Competitiveness Yearbook”. Enligt IMD är Sverige den femte mest konkurrenskraftiga ekonomin av de 60 undersökta och före alla Euroländer. IMD bygger på fler dimensioner än kostnadsläget inklusive den offentliga sektorns effektivitet och infrastrukturen. Den preliminära slutsatsen blir att Sverige tillhör de mest effektiva ekonomierna och kan försvara högre löner än bland flertalet andra länder, men knappast så mycket högre som idag och delar av ekonomins hårdast konkurrensutsatta sektor – industrin – lever farligt!

Maj har varit en intensiv valmånad. Sverige och de övriga 27 medlemsländerna röstade till EU-parlamentet och ukrainarna ny president. Det viktigaste valet var nog ändå Indiens. Tidskriften the Economist skriver 24/5 “Narendra Modi’s amazing victory gives India its best chance ever of prosperity”. Segern var så stor för Modis BJP-parti och förlusten lika förödande för det regeringströtta Kongresspartiet att förändringen karakteriseras som att före valet hade Indien ingen regering, nu finns ingen opposition! Detta kan i och för sig innebära både möjligheter och risker. Idag betonas det förra då Modi anses ha vunnit genom att lova en mer marknadsvänlig politik. Uppgifterna är formidabla. Idag är tillväxten skral, inflationen hög och landet har betydande underskott såväl i statsbudgeten som i bytesbalansen. Förväntningarna syns på de finansiella marknaderna. Indiens aktiebörs tillhör de allra bästa i år och rupien har stärkts gentemot dollarn. Den indiska befolkningen är på väg att bli större än den kinesiska. En del prognosmakare menar nu att Indien om några år också tar över tätpositionen från Kina i bjässarnas tillväxtliga.

Stigande reala inkomster (nollinflation) och förmögenheter (högre aktiekurser och bostadspriser) här hemma i kombination med haltande omvärldskonjunktur speciellt i närområdet ger en säker profil på den svenska konjunkturen. Konjunkturinstitutets dagsfärska barometerindikator för maj är en bra illustration. Optimismen inom detaljhandeln steg under månaden och har nu nått en nivå som är klart högre än det historiska genomsnittet. Egentligen har detaljhandeln med vissa temporära bakslag trendmässigt förbättrats ända från 2011. Detaljhandelns stämningsmotpol är tillverkningsindustrin. Här skedde en kraftig försämring under maj enligt KIs enkät till en nivå klart under det historiska genomsnittet. Sannolikt är huvudklaringen att många viktiga exportmarknader som Euroområdet, grannarna Danmark och Finland liksom många tillväxtekonomier genomgår en rätt svag fas. Endast USA och Storbritannien verkar ha en tydlig förbättring på gång. Stark inhemsk efterfrågan och svag utrikeshandel gäller i år. Därefter borde skillnaden minska med förhoppningsvis bättre totalbild.

Pensionssystem måste vara robusta. De ska gälla över långa tider och tåla olika positiva och negativa ekonomiska impulser. Ändringar måste göras försiktigt. Pensionären kan ju typiskt – - självklart oftast på grund av hög ålder - inte så lätt möta exempelvis en försämring genom att åter börja arbeta och på så sätt utöka sin inkomst. Sveriges allmänna pensionssystem tillhör världens bästa enligt flera undersökningar. Inte minst hållbarheten lyfts fram. Det är nödvändigt då pensionen i många fall ska utbetalas under långa perioder. Världsrekordet för ett pensionslöfte torde innehas av Irene Triplett (enligt en artikel i Wall Street Journal 12 maj). Hon får varje månad motsvarande knappt 500 kronor efter sin far (krigsveteranpension till efterlevande). Irene är idag 84 år. Hennes far föddes 1846 och deltog i det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet!

Erik Nilsson, portföljförvaltare svenska räntor

Dagens siffror från SCB bekräftar att den svenska inflationstakten ligger på noll dvs priserna är i genomsnitt oförändrade på ett års sikt. De priser som ökat mest är utbildning, alkoholhaltiga drycker och tobak samt transporter. Den komponent som annars varit en joker är kläder och skor men den prisökningen ligger på måttliga en procent på ett år. Den största prisminskningen har post och telekommunikation, rekreation och boende. Det mått som Riksbanken använder är KPIF dvs inflationstakten rensat för effekten av räntesatsförändringar. KPIF var för april 0,5 procent i årstakt och långt från Riksbankens mål på 2 procent. Månadens inflationstakt är något lägre än Riksbankens egen prognos för den aktuella perioden. Imorgon presenteras nya siffror för inflationsförväntningarna på kortare och längre sikt. Det skall mycket till för att inte Riksbanken åter skall sänka reporäntan vid sitt nästa penningpolitiska möte i början av juli.

Maud Ljungqvist, portföljförvaltare svenska räntor

Varje år sedan Deng öppnade Kina för omvärlden i slutet av 1970-talet har den kinesiska ekonomin vuxit tre gånger snabbare än den amerikanska. Årsgenomsnitten är 9,9% mot 3,3%. Motsvarande siffra för Sverige är ungefär som den amerikanska. Den kumulativa effekten beräknas av Världsbanken i år leda till att Kina blir världens största ekonomi (mätt i köpkraftspariteter som främst innebär att Kina uppvärderas då flera tjänster där är synnerligen billiga utan att kvaliteten är så dålig). Skiftet är värt ett utropstecken. Förra gången var för nära 150 år sedan då USA gick om Storbritannien. Samtidigt kommer inget drastiskt att ske redan imorgon. Exempelvis dröjde det nog närapå 50 år till första världskrigets slut innan det stod helt klart att den amerikanka ekonomin blivit rejält mycket större än andra. Kinas nedpressade utgångsläge då och jättelika befolkning idag innebär att kinesernas inkomst per capita faktiskt endast är en bråkdel av USAs till faktiska växelkurser. USA förblir i nästan alla dimensioner världens viktigaste ekonomi än under många år.

Prognosmakarna är eniga. Den svenska konjunkturen förbättras. Liksom den globala, vilket nästan är en förutsättning för att en liten och öppen ekonomi ska röra sig uppåt. Senast i raden är OECD med nya profetior publicerade igår där den svenska tillväxten beräknas närapå fördubblas från ifjol till 2,8% i år. Statistiken från årets inledande månader har dock inte övertygat. Den samlade bilden får vi inte förrän siste maj då SCB publicerar nationalräkenskaperna för det första kvartalet (som i och för sig lär komma att revideras flera gånger). Ekonomins olika delar går åt olika håll och hoppar upp och ner från månad till månad. Den enda riktigt tydliga trenden är att konjunkturmotorn i år är den inhemska efterfrågan. Industrin har varit svagast med senast usla uppgifter för mars månad. SCB skriver själv att denna statistik har varit ”spretig” i år. Dessutom har industrins verklighet inte velat bli så som tongivande enkäter har signalerat. Motpolen är den privata konsumtionen. Den har i år stadigt stigit varje månad. Allra tydligast slår ”lattetrenden” igenom. Kaféernas försäljning ökar med tvåsiffriga tal.

Igår tog jag upp italienska (och svenska) konstigheter. Idag franska. I gårdagens SvD skriver kolumnisten Jonas Hellman under rubriken ”Fritid, jämlikhet och broderskap” att för att strikt upprätthålla 35-timmarsarbetsveckan har Frankrikes högsta domstol agerat så att ett nytt fackligt avtal har framtvingats för anställda i teknik- och konsultföretag. Det innebär att arbetsgivarna ska övervaka att deras medarbetare inte arbetar för mycket, särskilt poängterat att de på fritiden inte läser jobbmejl. Det låter som ett skämt, men jag uppfattar Hellmans skriverier som sanna. Dessa observationer – franska idag och italienska igår – bidrar till förklaringen varför varken Frankrike eller Italien ännu har kravlat sig över tidigare BNP-toppar för sex år sedan före den globala finanskrisen och att både två dras med envist hög arbetslöshet (över 10%). Mycket bör onekligen förändras om sysselsättning och tillväxt ska ges högre prioritet!

Italiens problem illustrerades drastiskt i en artikel i Wall Street Journal 30 april. Den inleds på följande vis: ”Bernardo Caprotti was a 45-year-old entrepreneur when he agreed to buy a suburban plot of land for a new supermarket. Building permits recently came through. He’s now 88”. Med sådan enorm “red tape” eller mängd regleringar och tidskrävande tillståndsgivning – artikeln innehåller fler exempel - blir det inte mycket tillväxt! Sverige har liknande problem enligt en debattartikel i Dagens Nyheter 23 april. Där skriver fyra författare att ”Prisuppgången på bostäder och fastigheter… drivs av regleringar som gör att nybyggnation inte sker trots stigande efterfrågan. I rapporten presenteras forskning som visar att byggregleringarnas konsekvens är ett överpris på 379 procent på kontorslokaler i Stockholms innerstad”. Huvaligen, även om det exakta procenttalet reser vissa frågetecken!

Enligt dagens konjunkturbarometer från Konjunkturinstitutet går hushållens förväntningar i olika riktning. Hushållens inflationsförväntningar på 12 månaders sikt stiger med 0,2 % till 1,1 % i årstakt jämfört med barometern i mars. Samtidigt går makroindex ner med 2,8 och mikroindex med 1,2. Det betyder att de är mer negativa för den övergripande ekonomiska utvecklingen än den egna situationen även om båda är negativa. Dessutom har hushållens ränteförväntningar gått ner på ett, två och fem års sikt trots att inflationsförväntningarna stigit. Hur skall vi tolka detta? Jo, hushållen förväntar sig räntesänkning från Riksbanken trots att inflationen stiger om än måttligt på tolv månaders sikt. I ett historiskt perspektiv har hushållen varit bättre än många professionella att prognosticera räntenivån och sannolikheten för en sänkning i juli från Riksbanken har med andra ord ökat idag.

Maud Ljungqvist, portföljförvaltare svenska räntor