Arkiv till Dag(lig) blogg

Idag publicerade SCB jämförande statistik över 32 europeiska länders sociala skyddsnät under perioden 2007 - 2011 – ersättningar för pensioner, arbetslöshet, sjukvård, barnomsorg m m i % av BNP. Störst utgifter slutåret hade Danmark, Frankrike och Nederländerna. Därefter kommer en klunga bestående av Grekland, Finland, Sverige, Italien, Irland, Österrike och Tyskland. I botten med lite drygt hälften så mycket som de tre mest spendersamma återfinns utöver Malta idel forna kommunistländer som Baltikum, Rumänien, Bulgarien, Slovakien och Polen. Vi kan göra följande iakttagelser. För det första har utgifterna allmänt stigit under perioden. 2007 var högkonjunkturens sista år före den globala finanskrisen. Ännu 2011 steg exempelvis arbetslösheten i flera länder. För det andra betyder således inte en hög andel nödvändigtvis överlägsna ersättningssystem. Det kan vara dålig konjunktur. Sverige knep exempelvis bronset vårt bottenår 2009, innan vår rätt kraftfulla återhämtning kom igång. För det tredje undras om det är arvet från kommunisttiden med typiskt enorma ofta dolda inkomstskillnader eller nuvarande kapitalism med delvis roffarbeteende som ger huvudförklaringen till varför en del länder spenderar så lite på de som har det sämst?

I övermorgon kommer världens folkrikaste land och näststörsta ekonomi Kina att publicera BNP-utvecklingen för årets första kvartal endast knappt tre veckor efter det timat haver. Dessutom kommer siffran aldrig att revideras. SCB publicerar motsvarande siffra för den svenska ekonomin först 30 maj och den lär komma att revideras ett antal gånger. Möjligen är Kinas snabba ansats optimal för Kina, men metoden pekar på att osäkerheten rimligen är betydande. Ett annat drastiskt exempel på hur skakig den ekonomiska statistiken kan vara kom i förra veckan. Då meddelade Nigeria att landet i själva verket var 89% större än vad som tidigare uppgivits! Anledningen är helt förståelig då den gamla uppgiften byggde på situationen för 25 år sedan. Mycket har hänt sedan dess fram för allt en snabbt växande tjänstesektor. Revideringen innebär att Nigeria passerade Sydafrika. Afrikas folkrikaste land med 170 miljoner invånare är också kontinentens största ekonomi. Fortfarande är landet fattigt. I faktiska USA-dollar är den uppreviderade nigerianska ekonomin något mindre än den svenska. Köpkraftsjusterat är Nigeria klart större.

Regeringen och oppositionen träter om de offentliga finanserna. Regeringen varnar att nu måste åtgärder sättas in för att det ska bli bra framåt slutet av decenniet. Oppositionens brösttoner kan nästan tolkas som att konungariket redan närmast är i konkurs. Låt oss lyfta blicken och ge lite perspektiv på den svenska situationen. Internationella Valutafonden (IMF) kom häromdagen med en ny ”World Economic Outlook”. Där tas uppgifter fram för alla medlemsländer. Den svenska offentliga sektorns budgetunderskott motsvarar i år -1,3% av BNP enligt IMF. Bara ett fåtal länder kan redovisa ett så begränsat underskott. Den svenska offentliga sektorns bruttoskuld motsvarar i år knappt 40% av BNP enligt IMF. Motsvarande tal för gruppen ”advanced economies” är mer än dubbelt så illa, eller 107,1% av BNP! Allt är inte bra i Sverige, men ska fokus verkligen vara riktat på de offentliga finanserna? Det är knappast någon ko på isen! Borde inte kombinationen av snabb befolkningstillväxt och alltmer accentuerad befolkningskoncentration samt dagens ultralåga räntor leda till ökade lånefinansierade offentliga investeringar i infrastruktur och skola?

Deflation råder i Sverige i stort sett sedan slutet av 2012. Några månader under denna period nådde inflationen precis över nollstrecket. Förra månaden - i mars - var priserna hela 0,6% lägre än ett år tidigare enligt SCB idag. Räknat på samma sätt som Euroländerna (måttet kallas ”harmoniserat index för konsumentpriser” och förkortas HIKP) stannade deflationen vid -0,4%. Det är den värsta deflationen någonsin enligt detta mått mätt. Riksbanken missar således grovt sitt mål om 2% inflation. I själva verket är det så illa att Riksbanken har missat, missar och kommer att få fel om inflationen. Under perioden från 1999 och framåt – så länge som euron har funnits – är den svenska genomsnittliga inflationen 1,3% medan Euroområdets ECB faktiskt når sitt mål om 2%. För dagens situation måste Riksbanken få direkt underkänt! För framtiden finns självfallet en liten sannolikhet att det blir rätt. Men Riksbankens prognos att inflationen om två år skulle bli den högsta på drygt 20 år (bortsett från ett antal månader när oljepriset har skjutit i höjden) är klart anmärkningsvärd. Hur räknar dom egentligen vid Brunkebergstorg?

Idag publicerades Riksbankens penningpolitiska beslut där reporäntan hölls oförändrad på 0,75 % men med betydligt lägre räntebana än väntat. Den nya räntebanan når en lägsta reporänta på 0,65 % senare i år med en sannolikhet på 40 %. Detta är en mjukare signal än marknaden förväntat sig och en ny sänkning närmar sig med stormsteg, troligen vid nästa möte den 3 juli eller möjligen i början av september. Det är väldigt svårt att idag se att inflationen skall ta fart och överraska på uppsidan. Orosmolnet med hushållens skuldsättning finns kvar men Riksbanken riktar en uppmaning till andra politikområden att raska på med åtgärder för att hantera dessa risker. Efter två penningpolitiska möten med en enig direktion var åter reservanterna på plats. Karolina Ekholm och Martin Floden ville sänka nu till 0,50 % och hålla den nivån i cirka ett år innan första höjning. Om direktion återigen skall enas behövs en ny sänkning snarast.

Maud Ljungqvist, portföljförvaltare svenska räntor

Igår deltog jag på TeliaSoneras årsstämma på Cirkus, och som de flesta redan sett i media bjöds det på stor dramatik. En unison stämma (94%) röstade mot att ge f.d. VD Lars Nyberg ansvarsfrihet. Statssekreterare Erik Thedéen riktade skarp kritik mot revisorerna på PWC som reviderat TeliaSoneras verksamhet de senaste tio åren. Staten fick i sin tur kritik av mindre ägare som tycker att staten som största ägare i bolaget kunde haft betydligt bättre inblick i företagets verksamhet. Trots detta bjöd styrelseordförande Marie Ehrling och VD Johan Dennelind på starka anföranden där de kunde visa på en rad konkreta åtgärder som tagits över hela organisationen. Ett orosmoln är givetvis den utredning som görs av advokatfirman Norton Rose Fulbright och som enligt Ehrling pekar på bristande kontroll och affärsetik i relation till en rad transaktioner och affärspartners i ett flertal länder. Slutligen fick Dennelind fram några ord om den branschomställning som telekomsektorn står inför - kartan ritas om och det finns inga givna vinnare!

Josefine Ekros Roth, hållbarhetsanalytiker

Rubriken är inget aprilskämt. Det följer av dagens publicering av ett drygt tiotal länders industrienkäter (PMI/ISM) för mars. Bland de stora var optimismordningen Storbritannien, USA och Euroområdet. Kärnan inom Euroområdet har något försvagats med lätt fallande värden för Tyskland och Nederländerna. Frankrike har förbättrats allra mest, vilket det regerande Socialistpartiet således inte hade någon större glädje av vid lokalvalen i helgen, men kanske den nye premiärministern Valls får starta med en viss medvind i ryggen. Också de periferi länderna som Italien och speciellt Irland visade klar optimism. I botten ligger Kina! Enkäten föll och signalerade för tredje månaden i rad direkt tillbakagång. I toppen hamnade faktiskt Sverige! Signalvärdet är något osäkert då Konjunkturinstitutet i förra veckans publikation visade att deras indikator för industrin faktiskt försvagades.